Visst har man många gånger önskat att man haft ögon i nacken, t ex för att upptäcka en annalkande fara eller bara för att se de miner som inte var meningen att man skulle se. Nu ser det ut som att denna önskan kan bli verklighet inom en icke alltför avlägsen framtid, men kanske inte riktigt så bokstavligt som du tror. Nyckeln är ett nytt sätt att interagera med hjärnan på. Bakom detta står det Silicon-valley-baserade företaget Occipital Vision.

Det handlar om ökad förståelse för hur hjärnan fungerar, särskilt nervsystemets synapser som skulle kunna liknas vid “kontakter” mellan nervceller. Detta är kroppens egen mikroelektronik som på olika sätt kan kopplas till av människan skapad elektronik i mikroskala. Att koppla in sig på nervsystemet är egentligen inte nytt. Sedan många år tillbaka finns det t ex tankestyrda proteser där man har kopplat ihop nervtrådar med protesens elektronik och mekaniska rörelseorgan. Nyligen har man även tagit fram proteser med känsel. Svårare har det varit att koppla in sig direkt på hjärnan.

Kanske har du hört talas om Elon Musks Neuralink, ett elektroniskt implantat stort som ett mynt. Det ska med hjälp av en robot kunna sättas sin in i hjärnbarken, där det via 1024 ytterst tunna ledare ska fånga upp och skicka signaler direkt till hjärnans neuroner. Detta ska på sikt kunna ge många olika användningsområden, där bara fantasin sätter gränserna. Det lär vara en bit innan det blir verklighet, vissa djurförsök har gjorts, men ännu är inga vetenskapliga resultat av betydelse publicerade.

I detta läge kommer nu det Silicon Valley-baserade företaget Occipital Vision Inc in på banan med ett gränssnitt till hjärnan som inte kräver operation. Det handlar närmare bestämt om en koppling till den delen av hjärnan som på latin heter “lobus occipitalis”, nackloben, och är hem för den s k “synbarken” (hjärnbarkens allra bakersta del) som främst hanterar visuella intryck och processer genom att bearbeta information från ögonen så att vi kan förstå vad vi ser. Detta företag, som alltså har lånat sitt namn från nackloben, har nu kommit med den sensationella nyheten att man via ett stort antal små elektroder på hudytan i nacken direkt kan läsa av synsinnets hjärnaktivitet. Flera har gjort försök med detta tidigare, men har endast kunna registrera viss elektrisk aktivitet, utan att kunna tolka den. 

Nyckeln är att inledningsvis använda sig av en kamera som ser samma bild som ögonen och applicera maskininlärning för att få ett system som kan lära sig att omtolka signalerna till en bild. När inlärningsprocessen är klar kan man ta bort kameran. Man har då kunnat läsa av det ögonen ser och kunnat reproducera detta som en bild. Man har nu goda förhoppningar att även kunna träna systemet för att fånga en stereobild, vilket öppnar vägen till 3D. 

Inlärningsprocessen är individuell och tar bara några dagar och görs lämpligen med en huvudmonterad kamera, trådlöst ansluten till en mobiltelefon, säger Gregory Neck, som är företagets VD med bakgrund på Stanford University (ja, han heter faktiskt Neck, märkligt nog).

Insamlad data skickas med en särskild app upp till en högpresterande dator i molnet för AI-baserad djupinlärning. Det färdiga resultatet har man valt att kalla BR – Brain Reality. Detta ska tolkas som att den verklighet vi upplever skapas i vår hjärna, oavsett om den baseras på signaler från ögonen eller annat håll.

Redan nu har man provat att köra systemet åt andra hållet, dvs att via elektroderna skicka signaler till hjärnan så att en helt ny bild skapas där, vilket skulle öppna dörrarna till VR, men utan behov av VR-glasögon. Dessutom har man sett att om man bara aktiverar en del av elektroderna så bildar hjärnan en sammansatt bild där det ögonen ser blandas med det virtuella. Detta skulle möjliggöra AR (augmented reality) eller MR (mixed reality). Bildernas upplösning lämnar hittills mer att önska, men företaget säger att det bara handlar om att ansluta fler elektroder.

Praktiskt fungerar det så att elektroderna är monterade på två plattor en på varje sida om nackloben som via en mjuk rem runt pannan håller dem på plats, dvs mycket mindre och smidigare än VR-glasögon, och vända åt andra hållet. 

I vissa sammanhang skulle man kunna bygga in elektrodplattorna i nackstödet på stolar, säger Gregory Neck. Detta är särskilt av värde i bilar för att ge föraren information som idag måste förmedlas via konventionella bildskärmar eller spegling i vindrutan. Det kan också vara av intresse i biografer, för att ge publiken individuella upplevelser, säger han.

Så till det där med “ögon i nacken”. Ja, de där plattorna skulle ju lite populärt kunna kallas för det, men faktum är att med en enkel åtgärd skulle man kunna få ögon i nacken på riktigt (!), nämligen genom att också förse plattorna med kameror – och kameror kan göras mycket små och i princip osynliga nu för tiden. Frågan är bara om man verkligen vill se de där minerna som man inte var menad att se … 

Läs mer här!